French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | Dance Class at hte Opera | Woman Combing Her Hair | Gentlemen-s Race | Details of The Rehearsal | Dance behind the curtain |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
BERCHEM, Nicolaes
Dutch Baroque Era Painter, 1620-1683 Nicolaes Pieterszoon Berchem (1 October 1620 - 18 February 1683) was a highly esteemed and prolific Dutch painter of pastoral landscapes, populated with mythological or biblical figures, but also of a number allegories and genre pieces. Born in Haarlem, he received instruction from his father Pieter Claesz, and from the painters Jan van Goyen, Jan Wils and Claes Cornelisz. Moeyaert. (It is not known why he called himself Berchem or Berighem, and other variants). For some time it was supposed Berchem traveled to Italy with a fellow painter Jan Baptist Weenix, whom he called his cousin. In 1645 he became a member of the Dutch reformed church and married the year after. Being a widower he married the daughter of Jan Wils. Around 1650 he did travel to Westphalia with Jacob van Ruisdael. May be Berchem went to Italy after this trip and before he moved to Amsterdam. Around 1660 he worked for the engraver Jan de Visscher designing an atlas. In 1670 he moved back to Haarlem, but Berchem died in Amsterdam in 1683. His paintings, of which he produced an immense number, (Hofstede de Groot claimed around 850, although many are misattributed), were in great demand, as were his 80 etchings and 500 drawings. His landscapes, painted in the Italian style of idealized rural scenes, with hills, mountains, cliffs and trees in a golden dawn are sought after. Berchem also painted inspired and attractive human and animal figures in works of other artists, like Allaert van Everdingen, Jan Hackaert, Gerrit Dou, Meindert Hobbema and Willem Schellinks. The French Rococo painter Jean-Baptiste Pillement was influenced by his works.
Edward Robert Hughes
British 1851-1917 Edward Robert Hughes (1851-1917) is a well known English painter who worked in a style influenced by Pre-Raphaelitism and Aestheticism. Some of his best known works are Midsummer Eve and Night With Her Train of Stars. Hughes was the nephew of Arthur Hughes. He often used watercolour/gouache. He was elected ARWS in 1891 and chose as his diploma work for election to full membership a mystical piece inspired by a verse by Christina Rossetti's "Amor Mundi". Technically Hughes experimented with ambitious techniques. He was a perfectionist who did numerous studies which in their own right turned out to be good enough for exhibition He was also an assistant to the elderly William Holman Hunt. He helped the increasingly infirm Hunt with the version of The Light of the World now in St. Paul's Cathedral and with The Lady of Shalott. He died on April 23 1914 at his cottage in St. Albans, Hertfordshire.